"Hur var det nu med haikus (haikuer?)" har jag tänkt ofta på sistone. Mest när jag har varit på cyklade fot eller upptagen med tandborstning. Mina guldfisktendenser har hittills hindrat mig från att kolla upp det hela, men nu idag fann jag mig undrandes detta då tillgången till uppkopplad dator vad på topp. Det visade sig att det här med att räkna stavelser inte alls är så himla kinkigt, minsann! Upprymd av denna nyvunna konstnärliga frihet författade jag genast en liten dikt. En liten stillbild (fast ljudsatt) av nuet och häret.
Vintersolen
ritar ringar på fönstret
fingrar knattrar
Roligare än så blev det inte idag.
En vacker dag, eller möjligen en ful, ska jag nog lyckas få rätt tid på mina inlägg också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar