Pernillas låt kletar sig fast i en hjärnvindling som ett Jenka på en klottrad bänk. Jag försöker desperat ersätta den med McGyverlåten och får en minuts respit då minnen från barndomens försök att göra handgranater av kottar och kåda (borde ju funka) spelas upp mot bakgrund av nämnda låt. Sen kommer Pernilla på magra lår och kungfuar sig tillbaka in i mitt medvetande. Och det skulle inte hjälpa att skära av sig öronen.
Via taekwondodos och ekorrar går tankarna till Capybaran Caplin Rous. Note to self: Måste läsa mer om detta. Måste få reda på var man får tag på en Capybara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar